När våra fyrbenta vänner blir sjuka då ömmar det lite extra i hjärtat. Och djur är ju inte alls något undantag, de svarar alldeles utmärkt på naturmediciner, men som i allt så gäller det att veta vad man ska göra och när man ska göra det.
Det bästa är om du kan ha ett gott samarbete med en veterinär, där du kan få erfordelig provtagning och diagnostisering för att sedan kanske se vad det finns för närings- och örtpreparat som kan användas för just den åkomman som ditt djur drabbats av.
Sedan finns det ju fall där veterinären inte finner en orsak, det kan röra sig om krånglande magar, eksem, klåda etc. Och där kan den komplementära, eller funktionella medicinen, som man också kallar den, komma in. Då tänker man utifrån att organ eller kroppsfunktioner kanske inte fungerar optimalt, men tillräckligt bra för att det inte skall visa sig på prover. Det kan röra sig om störd bakterieflora i tarmen, överväxt av patologa bakterier (finns många arter och långt från alla mäts), dolda matallergier, en nedsatt avgiftningsfunktion i levern eller icke helt optimal njurfunktion. Allt detta kan man stärka upp, och det finns örter som skonsamt verkar som sk tonikum för organ. det finns även örter som direkt tar ned påväxt av felaktika bakterier, eller andra preparat som stärker upp det goda.
För att ge bara ett par inblickar i det hela så har jag lagt upp två berättelser om hur jag tagit hand om två av mina egna hundar, Pyret och Ludde. Det är högst personliga berättelser, det blir lätt så när man skriver om sina kära fyrbenta, men jag hoppas ändå det skall ge er den inspirationen och tilltron till att det kan gå, när allt ser omöjligt ut.
Pyret - livmoderinflammation och algvattenförgiftning
Ludde - akut diskbråk (av veterinär uträknad)
Förutom att jag gärna hjälper djuren när de inte mår bra så rycker jag ibland ut som valpmorska. Det är nog bland det roligaste man kan göra här i livet. Min erfarenhet av att ta hand om tikar som ska valpa har jag fått sedan barnsben. Min familj hade hundkennel och det är otaliga gånger som jag har vakat nätterna igenom för att hjälpa tiken att verkligen kunna föda fram sin valp. Då gäller det att kunna ingripa vid rätt tillfälle, att veta när man ska avvakta de där sekunderna och samtididigt veta när du måste få ut valpen NU! När du måste du dra, men inte bara dra hur som, utan veta hur du ska greppa valpen och samtidigt dra i en värk, alt stimulera fram en värk om inga värkar finns. Det finns så mycket i arbetet med att hjälpa en tik att föda fram sina valpar som man bara kan lära sig genom att vara med mååååånga gånger.
Här berättar jag lite mera om hur det är att vara valpmorska.