Att vara valpmorska

Min bakgrund som valpmorska

Som jag skrev på den föregående sidan så är nu arbetet som valpmorska det roligaste man kan ha. Eller det känns knappast som ett arbete, mer som en livsstil, ett nöje, ett sätt att vara, verka. Ja ni vet när allt bara känns så där komplett meningsfullt. När man verkligen kan göra skillnad här och nu.

Vid min första valpkull som jag minns då var jag åtta år gammal. Då väntade tiken valpar, men min familj var bjudna på kalas, och fastän min pappa var mycket erfaren så missade han tecknen på hur nära hon var att föda. När vi kom hem från kalaset, hade tiken fått sju valpar, men tre var döda. Det blev min ingång i det hela. Sedan så lämnade vi aldrig mer en tik som var nära förestående att valpa. 

Jag har tillsammans med min far suttit många nätter igenom att vakat för en tik som fått kanske en valp varannan timme, men kanske också en valp bara en kvart efter nästa. Man vet aldrig hur det ska gå. Det som jag dock lagt märke till är att det liksom för människor är vanligare att valparna föds nattetid än dagtid. Och helst på helger när djursjukhuset har stängt och ingen hjälp finns att tillgå... Nåväl, det var lite skämtfullt sagt, men faktum är att det ofta föll sig så, och min far brukade lite lustigt mena på att hunden nog kände på sig... 

Det är inte alltid vi har klarat det, vi fick ibland åka iväg med tikar som efter stora valpkullar helt enkelt inte hade krafter kvar att föda fram den eller de sista valparna. det kom helt enkelt inte fler värkar. men innan det går så långt att man behöver åka iväg och kanske få kalkstimulerande dropp eller i värsta fall ett snitt, så finns det mycket som du kan göra. och lite av det vill jag berätta om här. 

Planera i gid tid - innan parning

Först och främst, det börjar redan innan parningen. Håll din tik i god fysisk kondition. Både vad det gäller kondition, psyke och näringsstatus. Och allt hänger ju samman, brister det på en av de punkterna så kan det dra ner det andra. 

Ge din tik ett fullgott foder som är extra närings och energitätt när hon är dräktig. Jag har varit med om tikar som tappat så päls i takt med att magen växt. Då är något fel, då har du inte gett henne tillräckligt med näring, Då har hennes kropp valt att prioritera tillväxt på valparna på bekostnad av pälsen. Så allt skall vara i topptrim, en dräktighet är ingen ursäkt för att en tik ser glåmig ut i pälsen.

Jag har gett så väl mineral- och vitamintillskott till tiken som clorella. Det förstnämnda skall vara ett med god kalkhalt och givetvis ett som är avsett för hund. Chlorellan är bra därför att den innehåller så många spårämnen som inte finns i mineral- och vitamintillskotten. Mina hundar brukar med glädje glufsa i sig clorella tabletterna, likaså mineral och vitamintillskotten. Det där kan vara ett litet rättesnöre, hunden ska vilja äta det. Du ska inte behöva tvinga i den det. Då bör du tänka ett varv till. 

Räkna dagarna från parning. Kanske har din hund parats flera gånger. Min erfarenhet är att det nästan alltid tar vid den första parningen. En tik står helt enkelt inte om hon inte är redo. Man räknar med att det tar 63 dygn för valparna att utvecklas, men var beredd en vecka innan. Jag har varit med att de valpat på 58:e dygnet, det är ovanligt att det blir så tidigt, men att det blir lite tidigare än 63 dygn är mycket vanligt. Går de mer än 65 dygn skall du absolut kontakta veterinär. Likaså om värkarbetet kommer igång, men avklingar eller att några valpar kanske inte kommer fram trots mycket värkar. 

Att födas rätt eller avigt

Det händer ofta att valparna kommer med rumpan före, det är lika vanligt som att de kommer åt rätt håll, ja för att komma med nosen först är rätt håll. Det är en mycket säkrare valpning om de kommer så. Det som kan hända om en valp kommer med rumpan först är att tiken inte helt får ut sin valp, eller att det tar för lång tid. Då kan navelsträngen brista innan valpen är helt ute och då kvävs valpen. Jag har tyvärr varit med om det några gånger, men jag likaså räddat många valpar som suttit fast så, men som tiken inte fått ut av egen kraft.

Jag kan berätta om en episod, det är många år sedan. Jag var själv inne med tiken som höll på att valpa, min far var i lagården. En valp kom, den kom avigt, dvs med rumpan först. Ibland kan det vara svårt att se, för valpen är täckt av fosterhinnan och det är inte alltid uppenbart om man ser nos eller rumpa. Du har bara två händer till hands och du måste få grepp om valpen samtidigt som du behöver hålla emot tiken. Det går inte greppa en valp med en hand, det är således ganska så svårt att dra ut en valp själv, ifall tiken inte har några värkar kvar. Har hon värkar kvar, kan du bara greppa om valpen och så att säga vara med i en krystning och ger den den där lilla extra draghjälpen. Men du måste dra varsamt, du måste hålla stadigt om valpen, men du får på intet sätt klämma. Ibland kan det vara svårt att få grepp för valpen är hal, då kan du ha hushållspapper eller en tunn liten handduk till hands. Och du måste lyckas i första försöket, värkarna kommer inte så tätt. Normalt åker valpen ut i en enda krystvärk när den kommit så långt att du kan se den, men ibland kan den fastna så att kanske en tredjedel av valpen kommit ut. Är huvudet först då, så är det lugnt, då ska du bara se till att fosterhinnan är sönder så att valpen får luft. Men är rumpan först, då är det bråttom. 

Att inte ha tillräckligt många händer

Vanmakten man känner när man sitter där själv och en valp kommer avigt och du inte klarar av att greppa den och få ut den är svårbeskrivbar. Jag fick tyvärr känna på det den där gången som min far var i lagården och jag var själv med tiken, jag lyckades inte få grepp om den och samtidigt värkstimulera och hålla emot tiken, jag hade bara två händer. Det tog mig nog ca fem minuter innan jag fått ut valpen, och det är för lång tid. Valpen var död. 

Givetvis gick jag för att hämta min far och när nästa valp var på gång var vi redo tillsammans. Tiken hade lika svaga valpar som vid förra valpen. Valpen kom avigt, stannade en liten bit ut, men nu hade vi fyra händer. Pappa greppade försiktigt valpen och jag höll tiken samtidigt som jag sticker in ett finger (naturligtvis väl rengjort) i hennes slidas ovandel och trycker fingret upp mot ryggraden. Detta ger en omedelbar värkstimulation. I samma stund som värken kommer är pappa beredd att dra. Vi får ut valpen levande. 

Jag vill verkligen poängtera att man måste vara varsam, aldrig dra när det inte går att dra, följa med i skeendet och veta hur du sticker in fingret, öppna upp tiken så att fingret får plats att komma in. Aldrig aldrig att det ska göra ont på tiken. 

samtidigt vill jag lika mycket poängtera att oftast så går ju allt bra, men det är just de gångerna som det inte gör det som du behövs och då måste du veta vad du ska göra. 

Vill du ha hjälp?

Har du kanske en hund som du vill ha hjälp med, jag kan bistå dig. antingen live eller på telefon. hör av dig så pratar vi mera om det.