Taxen Ludde 9 år och akut diskbråck - utdömd av veterinären.
Ludde var en tax som min pappa hade, när min pappa dog så hade jag svårt att ha honom kvar. Jag gav bort honom till en familj där han skulle få vara ute mkt och ägna sig åt sin favoritsysselsättning, dvs att jaga.
Ludde fick verkligen jaga, men en dag blev det lite för mkt, han drabbades av ett akut diskbråck, det var så allvarligt att han omöjligt kunde gå på egen hand, han hasade sig fram på framtassarna. Han kunde dock lyckligtvis kissa. De som hade hand om Ludde tog Ludde till Läckeby djursjukhus. Veterinären gjorde bedömningen att Ludde inte skulle klara sig om vi inte omedelbart tog honom till antingen Göteborg eller Stockholm, de själva hade ingen möjlighet att utföra den operation som var nödvändig, men i de båda städerna skulle det finnas kapacitet för det. Annars var alternativet att avliva Ludde omgående. Jag fick detta beskedet per telefon, vid det senaste mötet med Ludde hade han varit en livfull och glad 9-årig tax och jag kunde omöjligt tänka mig att avliva honom. Jag ville se honom, innan jag fattade ett beslut. Veterinären var mkt kritisk till att jag ville att jag skulle få ta hem honom, han gav mig noggranna förmaningar om att jag MÅSTE ta honom för operation.
Jag hade något år tidigare drabbats av akut diskbråck hos en annan tax i samma ålder som Ludde. Även det diskbråcket kom som en blixt från klar himmel. Även den gången hade jag blivit ombedd att göra en akut operation. Jag hade den gången lyckats häva diskbråcket och slapp därmed operation. Nu ville jag prova samma.
Jag fick hem Ludde nån timma efter samtalet med veterinären, det var en illa tilltygad tax, som hade ont och var som förlamad i bakdelen. Nu satte jag direkt in homeopatisk Arnica och så gav jag honom näring i form av rent kött. Jag tog även kontakt med min vanliga veterinär, han är öppen till mitt sätt att arbeta och jag är öppen för hans, jag undrade om jag kunde få lite kortison utskrivet, det fick jag. Så arnika, riktigt bra rent kött och kortison satte jag in. Fast kortisonet satte jag inte in direkt, det tog en dag. Jag märkte dock omgående att hunden blev bättre, förlamningen lättade och han kunde alltmer börja gå.
Bara efter en vecka så var hunden helt återställd, det enda man såg var att han var en aning krum i ryggen, men han visade inte på någon smärta. Ludde är idag 13 år gammal, han lever bra liv, han har aldrig mer haft bekymmer med sitt diskbråck och han klarar att gå i trappor liksom att hoppa upp och ner ur soffan.
Arnica är jätteviktigt att ha till hands för att kunna ta hand om akuta besvär, den andra taxen klarade jag diskbråcket med bara arnica, men här valde jag att även sätta in en liten dos antiinflammatoriskt kortison.
Ludde nån vecka efter diskbråcket
Idag lever Ludde Jämtlandsliv, jag är och hälsar på honom ibland och han har det jättebra, det märks inte ett spår av diskbråcket och han älskar att dra runt med mig på skidor.
Således så klarade sig Ludde alldeles utmärkt utan operation, trots att veterinären väldigt tydligt för fyra åren sedan förklarade för mig att det fanns ingen annan utväg....